ichbinberliner

Ja, nu befinner jag mig i Berlin. Och äntligen har jag, eller snarare Frau Diedrich och hennes svensktalade dotter, fått min dator att prata med WiFi-Internet. Hurra, som Lady S skulle ha uttryckt sig.

På tal om Lady S, Berlin salutes you:





Anlände med 35 kilos packning i söndags 3:e oktober (jag vet, men tre månader...), förvirrad, nervös, till Westerlandstrasse 8 i Pankow, gränsen till Prenzlauer Berg. Frau Diedrich tog emot mig och bjöd in mig i sin luftiga, fräscha lägenhet. Tack, Frau Diedrich (vi är numera på du-planet så jag kallar henne Sabine. Nicht so formal!)

Här är en del av mitt rum:



Högt i tak, ljust, väldigt rymligt! Men fasen vad kallt det var första dagen, elementet gick inte igång och jag förstod inte varför men orkade inte fråga och ville inte vara till besvär första dagen. Sabine var så söt och visade mig runt, speciellt i köket. "I have made some room for you, for your things". Samma sak i badrummet där jag har en egen liten hylla. Det fick mig att känna mig välkommen.
Efter en välbehövlig tupplur (jag sov 2 timmar, max, natten innan resan) tog jag en promenad och upptäckte kvarteret. Det fick mina vilsna känslor inombords att lugna sig lite.


En liten del av Sverige i Pankow.


Så smakar Berlin?


Idylliska Westerlandstrasse. Meine Wohnen.


Sedan tog jag det lugnt hela kvällen. Åt middag ute på altanen.


Ser himmelskt ut, eller hur? Det var det.


Jag gick till sängs med massor av fjärilar i magen. Tänk om jag inte får några vänner? Tänk om jag inte trivs på skolan? Tänk om? Tänk inte, försökte jag intala mig själv. Tänk inte sådana befängda tankar. Nu ska jag göra Berlin för fuck säjk. Imorgon, måndag 4:e oktober, är det dags att inleda studier i tyska.